|
Valborgsmässoafton 2010
Bilderna är
klickbara.
Alva
och Axel är först på plats. De sitter vid
långbordet och har ställt upp fat med snaskiga kakor. Nu
kommer mamma Annelie med kaffe och tevatten och grillkol har hon
också med sig. Och Hubert kommer med en stor påse kol. Han
sätter igång med att göra i ordning grillarna . Nu
klockan 1800 har regnet upphört och vinden har avtagit
så är man bara varmt klädd så kommer
valborgsfirandet säkert att gå bra.
Från olika håll kommer nu små grupper av folk. De
kommer från Nyestu, Norrestu, Perstu, Nissastu, Västestu,
Adamstu, Söestu, Nydala, Kvarnen, Sjöanäs och
Åäng. Man har gäster med sig och snart är vi
nästan 50 personer här, småttingar i barnvagn
medräknade. Man hälsar på varandra och klappar om dem
man inte sett på länge.
-Vad har hänt sen sist?
- Hur har ni klarat vintern? -Är all ved huggen? -Klarade sig
kvarnen när allt vatten kom?
-Hur blir det med bygget av vindkraftssnurrorna här norr om
Piggaboda?
Mycket finns att prata om och man upptäcker att de som ju var
små hjälplösa babys förra gången vi
sågs nu har blivit livliga krabater som kommer att uppleva sin
första valborg.
Sven åker skottkärra från Västestu, tillsammans
med en kompis. De är väl påpälsade och fnittrar
uppspelt över det äventyrliga åksättet. Alla, i
synnerhet barnen, tittar spänt på den jättehöga
kvisthögen. Kommer den att brinna, genomblöt som den är
efter de senaste dagarnas regnande?
Många har kakor och bullar med sig och dessa dukas upp längs
bordet. Bröd, öl och grillkorv finns också i korgar och
kassar så här kommer ingen att svälta.
 
Christian kommer med sin traktor med
ett stort schaktblad monterat
så att han kan hålla elden under kontroll. Han och
Hubert har enats om från vilket håll vinden blåser
och skvätter nu ut dieselolja över kvisthögen.
Strax har de fått fart på elden. Det gick lite trögt i
början eftersom högen är genomblöt av allt
regnande. Risbröten är placerad på högsta punkten
på Lindahls kulle, så när den nu brinner med
meterlånga lågor och ryker och ångar så är
det en mäktig syn.
Vi dricker kaffe och snaskar i oss bullar, vetebröd och kakor. De
som bidragit med bakverk är de som verkligen kan baka.
Maija Lindahls chokladrutor och sockerkaka är tex helt fantastiska
och de och de andra gosakerna går snart åt.
 
 
 
 
Olle i Nissastu har samlat
några sångkunniga omkring sig
och nu gör de tappra försök att överrösta
eldens dånande. ”Sköna maj..” och de andra
vårsångerna klingar. Ljudet och den stora ansamlingen folk
uppe på backen har fått en grupp kossor att samlas nere vid
Perstu. De följer uppmärksamt allt som händer här
uppe: -Vad hittar dom på nu då?
Grillarna är färdiga att användas och man bränner
korv och annan grillföda med stor iver.
Christian bökar ihop den brinnande högen med sin traktor.
Oliver och Adam i Sjöanäs jämför danska med svenska
tillsammans med Johanna och Simon från Nyestu och Björn
från Västerstu.
-Mariehöne!? Vad kan det heta på svenska? Britta, som varit
lärare, kommer med svaret:
- Jungfru Marie Nyckelpiga!
Det mörknar och det stora bålet har krymt till en liten
glödande hög, Man står i små grupper och samtalar
och en och annan öl slinker ner tillsammans med grillmaten.
Simon berättar att han skall åka till USA för att spela
ishockey. Mikael i Bjurgården är i Tyskland och jagar och
Christer i kvarnen är på väg hem från Tyskland
men hinner nog inte hit i kväll. Jane berättar att hon
förutom England bott i Japan. Jag erinrar mig att vid
midsommarfirandet i Piggaboda för några år sedan var
det folk från bla Polen, Danmark, Tyskland, Ryssland, Gambia och
England med runt majstången.
Där ser man. Även i det lilla Piggaboda långt in i det
”mörkaste Småland” är vi
internationella.
Annelie samlar ihop kakor, koppar och fat och
grillarna släcks och man tar adjö av varandra och
försvinner i skymningen ,var och en hem till sitt.
Kossorna
återgår till sitt betande och idisslande och skogens djur
kan återta markerna.
|
